Teknik, val och produktionskrav
Tillverkningen av hantverkarställningar är en högt specialiserad process där vikt, hållfasthet, passform och repeterbarhet måste balanseras inom snäva toleransgränser. Även om ställningarna huvudsakligen byggs av aluminiumprofiler, förekommer även komponenter i höghållfast stål, rostfritt eller pressgjutna detaljer. Svetsningen är central – både ur strukturell, säkerhetsmässig och estetisk synvinkel.
Till skillnad från t.ex. byggkonstruktioner eller tryckkärl är det här inte enbart statiska strukturer som ska fogas. Många ställningsdelar innefattar rörliga mekanismer, infästningar och fällbara system – vilket ställer höga krav på värmekontroll, symmetri och låg restspänning i svetszonen.
Svetsbehov och geometriska krav
De delar som svetsas i en hantverkarställning är oftast:
- Ramhörn (fyrkantsrör mot rundrör)
- Spärrarmar och spärrlås
- Gångjärn och roterande förband
- Stag- och fästpunkter
- Plattformsstöd och diagonala fackverk
I aluminium krävs särskild hänsyn till värmeledning, oxidhud, deformation och sprickkänslighet, medan stålkomponenter ofta behöver ytbehandling efter svetsning (t.ex. zink eller pulverlack). Svetsmetod och sekvensval är avgörande för att minska efterbearbetning och hålla toleranser, särskilt i modulära system där delar ska vara utbytbara.
Svetsmetoder och teknikval
Här är en sammanfattning av de mest använda svetsmetoderna i tillverkningen av hantverkarställningar och när respektive teknik är lämplig:
- TIG-svetsning (GTAW): Vanligast för aluminiumdelar som ramar, hörn och gångjärnsförband. Ger hög svetskvalitet, låg spatter och god kontroll över inträngning. Kräver dock noggrann fixturering och operatörskompetens. Ofta robotiserad i serieproduktion med AC-ström och balanserad pulsfunktion för att kontrollera smältbadet.
- MIG-svetsning (GMAW): Används vid tjockare godstjocklek (>3 mm) eller för svetsning av ståldelar där snabbhet är viktigare än estetisk precision. Svetsar med hög produktivitet men kräver ofta slipning efteråt, särskilt i synliga fogar. Pulsad MIG används ibland för att minska värmepåverkan i tunnväggiga profiler.
- MIG-lödning (Braze Welding): Ett alternativ för att foga stålkomponenter där minimal värmedistorsion önskas, t.ex. på förzinkade plåtdetaljer. Ger en ljus, slät svetsfog utan att bränna bort zinkskiktet – särskilt viktigt vid fogar nära fästzoner eller snäppmekanismer.
- FSW – Friction Stir Welding: Används för längsgående fogar i aluminiumprofiler där full penetration krävs utan smälta. Metoden ger utmärkt mekanisk styrka, låg porositet och ingen behov av tillsatsmaterial. Lämplig för ramkomponenter i plattformar eller stegsektioner. Kräver dock hög initialinvestering i FSW-maskin med styrsystem och axialtryckskontroll.
- Motståndssvetsning (punktsvetsning): Vanligt vid montering av små ståldetaljer såsom snäppfästen, låsbrickor eller klackar på plåt. Kan integreras i automatiska stationer med positioneringsarm och är mycket snabb – men fungerar endast där godstjocklek och geometri tillåter.
Kritiska aspekter vid svetsning av ställningskomponenter
Svetsningen sker i stor utsträckning under fixturerade förhållanden, ofta med pneumatiskt eller servostyrt tryck för att garantera position och symmetri. Eftersom många delar är rörformade, används specialfixturer med rotationsstöd och uppspänningssystem för att möjliggöra svets i flera plan.
Det är också vanligt att komponenter försvetsas i delmoment (tack welding), varpå helsvetsning sker i ett andra steg för att minimera skevhet. Rätt svetssekvens – särskilt vid svetsning av ramhörn – minskar restspänningar som annars påverkar montering eller funktionen i gångjärnsförband.
Kontroll och kvalitetssäkring
Alla svetsar i certifierade hantverkarställningar ska dokumenteras och kvalitetssäkras enligt interna standarder, ibland med hänvisning till ISO 3834-2 (för svetsad tillverkning). Vanliga kontrollmetoder inkluderar:
- Visuell inspektion (VT) enligt ISO 17637
- Mätning av svetsböjd, överhöjd och svetsbredd
- Röntgen- eller penetrantprovning för slumpvisa kontroller i batchproduktion
- Kontroll av svetslängd, inträngning och eventuella brännare i synliga ytor
Svetsoperatörer är ofta certifierade enligt ISO 9606-1 (stål) eller 9606-2 (aluminium) beroende på material. I robotiserade celler loggas svetsparametrar automatiskt för varje detalj, vilket möjliggör full spårbarhet i produktionsledet.
Sammanfattning
Svetsning i tillverkning av hantverkarställningar kräver inte bara god fogning – utan kontrollerad energi, rätt teknikval och noggrant styrd sekvens. Genom att använda TIG, MIG, FSW och i vissa fall motståndssvetsning i kombination med fixturerad produktion, säkerställs att varje del håller måttet för säkerhet, hållfasthet och passform. I takt med ökad automation och certifieringskrav har svetsningen blivit ett nyckelområde för kvalitetsdifferentiering mellan ställningsproducenter.
